Del 3: Fuktproblem med platta på mark

Många nybyggda såväl som äldre hus drabbas av skador på grund av fukt. I tredje delen av Villa Aktuellts artikelserie tar vi upp problem med platta på mark och i nästa nummer hur man återgärdar det.

PLATTA PÅ MARK är ett begrepp för en husgrund som började produceras i början av 1960-talet. Innan dess byggde man grundplattor, eller grundsulor, under ytterväggar och bärande innerväggar. Dessa byggdes på tjälsäkert djup, dvs ner till berg eller tillräckligt stabilt marklager. Det var en både tidskrävande och kostsam grundläggningsmetod.

POPULÄR BYGGMETOD
Platta på mark innebar att belastningen från en byggnad fördelades på hela markytan under byggnaden. Schakt- och fyllningsarbeten förenklades radikalt, vilket gjorde byggtiden kort och produktionen rationell. Den nya byggmetoden blev snabbt populär och blev den enda metod man använde i gruppbyggda områden. Därför blev även de fuktproblem, som kom efterhand, mycket omfattande.

FUKTPROBLEMEN FANNS KVAR
Inledningsvis göts betongplattorna direkt på gruslager, men klagomål om kalla och fuktiga golv medförde krav på att gruslagret måste vara kapillärbrytande. När problemen inte försvann införde man även krav på värmeisolering mot marken under byggnaders golvytor, men bara närmast ytterväggar. Flera byggherrar började värmeisolera mellan träreglar över betongplattorna, men fuktproblemen försvann inte.

LECAGRUNDEN
Vid den här tiden var energin billig, så man hade inga problem med att släppa ut värme i den kalla marken. Då visste man inte att orsaken till fuktskadorna var markfukten, som kom av att marken värmdes upp.
Ett trendbrott blev den s.k. Lecagrunden, som började användas under senare delen av 1960-talet. Leca, i form av lecakulor, lades ut på marken varefter betongplattan göts ovanpå. Därefter kom en mängd variationer av utföranden, men som inte gav ett heltäckande fuktskydd.

FUKTÖPPEN VÄRMEISOLERING
Idag vet man att det krävs en fuktöppen värmeisolering på marken före gjutning, för att få husgrunden fuktsäker. Marken kommer då inte att bli uppvärmd, vilket ger ett lågt ångtryck i jordluften (luften mellan jordpartiklarna). När värmen i byggnaden slås på blir ångtrycket i plattan högre än i marken.
Uttorkningen blir då dubbelriktad både uppåt och nedåt. Nedåt sker uttorkningen snabbt eftersom värmeisoleringen är fuktöppen, till skillnad från homogen cellplastisolering. Uttorkningstiden blir kraftigt reducerad jämfört med homogen värmeisolering, som bara låter plattan torka uppåt mot luften. Tät golvbeläggning kan därför göras om värme är påslagen i huset, även om betongplattans uttorkning inte är fullständig. Resterande fukt kommer ändå att torka nedåt till marken. Även efter eventuella framtida vattenskador kan betongplattan snabbt torka ut till marken vilket minskar risken för skador av fukt under täta golvskikt.

--

VANLIG MISSUPPFATTNING
Många tror att dålig dränering är den vanligaste orsaken till fuktproblem, men det är en missuppfattning. Grundläggningsdjupet för platta på mark är sällan djupare än 300 mm. Därför är det mycket ovanligt att dräneringen är orsak till fuktproblem. Innan man gör några åtgärder ska man därför först kontrollera vattennivån i marken intill husgrunden, i förhållande till husgrunden. Högsta vattennivåer uppstår i oktober - november, vid snösmältning eller under perioder med stora regnmängder över flera dygn.

Text: Poul Heie
Källa: Tidningen Villa Aktuellt
 

Poul Heie