Villainbrott: Tiden är avgörande

Ett villainbrott är en kamp om sekunderna mellan tjuven och polisen. Ett levande bostadsområde är därför bästa inbrottsskyddet enligt Fredrik Gårdare, chef för insatsen mot bostadsinbrott i Stockholms län.

I bostadsinbrottsbranschen är det fokus på Tiden. I filmer ser vi att det räknas ner sekunder till den punkt tjuvarna måste lämna platsen. Det gäller även i verkligheten. Tiden är avgörande för; brottets planerande, igångsättning, genomförande och möjligheten att lämna brottsplatsen, komma bort från kvarteren samt i tid hinna sälja eller gömma guldet.

Systematiska gäng
Gärningsmännens stressnivå ökar ju fler minuter som tickar. Här går det alltså att rikta in försvar, bekämpning och förebyggande. Vi analyserar kedjan från början. Mycket är beroende av vilken kategori tjuven tillhör men vi fokuserar på de mer professionella och systematiska gängen, vilka står för majoriteten av inbrotten. De har en gedigen erfarenhet på området. De vet vilka områden som är ”rikare” och ger mer vinst. De känner väl till vissa områden. Med gator, terräng, stigar och cykelvägar. Det måste alltid finnas goda flyktmöjligheter. De återkommer gärna till samma område, kanske även samma hus som någon av gruppens medlemmar varit i tidigare.

Samlar information
Gärningsmännen sysslar med underrättelseverksamhet. De snappar noggrant upp all information. Om att det finns något särskilt bra att hämta. Någon som har extra kontanter hemma, skjutvapen, familjen har en exklusiv bil, är någon bortrest, pågår det renovering och extra lätt att sig in, osv. Kontroll av sanningshalten är inte viktigt. Det kan räcka med ett rykte för att just den familjen ska få besök. Kan nämnas att även information om föräldrafria fester då och då blir till ett mål. Förutom gråtande tonårsbarn så har saker försvunnit från huset.

Attacken
De flesta färdas med bil och hamnar alltså i ett visst bostadsområde av en vana, en särskild information eller slumpmässigt, men efter en grundtanke. Det körs några varv i kvarteret. Verkar det öde blir det stopp. Några hus spanas in, några som verkar folktomma. Lampor med timers lurar ingen. Vaktpost kanske utplacerad. Annars alla mot en eller flera entréer. Kofot under jackan eller i gitarrfodral. Ringer på. Ingen öppnar, ingen rörelse inne, ingen skällande hund. Då ryker ytterdörren, altandörren eller möjligen ett bra fönster. En filt eller täcke hängs över den trasiga dörren. Inne delas rummen upp, allt vänds upp och ner, eller inte, beroende på vilka som arbetar. Stor erfarenhet av var smycken, kontanter och pass förvaras. Naturligtvis även de vanliga gömställena. Fortfarande ingen granne inom synhåll; ja, då kanske ett hus till får besök. Nu har det tickat många minuter och det är hög tid att dra sig ur området.

Kampen om sekunderna
Tar allt detta för lång tid så avbryts brottet, kanske inte ens påbörjas. Färden går till andra sidan staden, men kanske stopp även där. Åtminstone färre inbrott under dagens arbetspass. Terräng, belysning, säkerhetsdörr, kamera, larm, galler, säkerhetsskåp mm gör att tiden tickar. Det räknas alltid med att någon ringer 112. Det sätter tidsmarginalen. De måste vara borta från kvarteret innan första polisbilen kommer fram. Det mest effektiva är faktiskt grannen, eller vem som helst. Någon som ser, reagerar och agerar. Visar sig för gärningsmännen redan när de är på gatan. Det räcker oftast. Har de redan gett sig på ett hem ska man fort slå 112. Sedan gäller kamp om sekunderna för polisen. Levande bostadsområden är alltså det mest förebyggande. Och dessutom trevligare!

Text: Fredrik Gårdare
Foto: Polisen säkerhet

Gäst
Artikelämnen: 
Läsarnas betyg: 
Inga röster än