Sanna Kallur: Sommarens stora projekt

Friidrottsstjärnan Sanna Kallur bor tillsammans med fästmannen Klas Aspling i ett hus i Högtäkt norr om Falun. I vintras var Sannas projekt att göra om ett skräprum till ett kontorsrum i äkta dalastil. Sommarens stora projekt är guldfärgat…

Susanna Kallur föddes 1981 i New York där pappa Anders spelade professionell ishockey i NHL. I USA tillbringade hon de första fem åren av sitt liv, sedan bar det av till Frankrike och Italien i ett år vardera innan familjen flyttade hem till Falun lagom till skolstarten.
– Vid 8 års ålder började jag med gymnastik som upptog större delen av min tid tills dess att jag var 15 år, säger Sanna.

TYCKTE DET VAR SKOJ
Friidrotten kom inte in i bilden förrän 1996, då Ungdoms-SM skulle gå av stapeln i kupolen i Borlänge.
– Kurt Sundin, eldsjäl i friidrottsklubben Falu IK, hörde av sig och undrade om inte jag och min syster Jenny ville vara med, så vi provade några gånger i Karin Torneklint och Lisbet Polgårds grupp och tyckte det var skoj. Jag lånade ett par spikskor av en träningskompis och åkte till Borlänge, sen var jag fast. Den tävlingen var nog det häftigaste jag varit med om dittills, säger Sanna.

KNIVSKARP KONKURRENS
Hösten 1998 började Sanna på friidrottsgymnasiet i Falun och fick träna med den duktiga häcktränaren Bengt-Erik Blomkvist. Efter gymnasiet gick hon tre terminer på University of Illinois i USA. Där fanns Gary Winckler, grym häcktränare, och Perdita Felicien, Kanadas bästa häcklöpare. Det blev ett och ett halvt lärorika år med mycket tuffa tävlingar i knivskarp konkurrens, men efter ett tag längtade hon hem och flyttade tillbaka till Falun.
– Sedan dess har jag bott och tränat i Falun. Först några år ytterligare med Benke som coach, senare med Karin Torneklint och Agne Bergvall, och nu har jag, Jenny och Karin slagit oss ihop med den gamle sprinterkungen Torbjörn ”Grycksbo-expressen” Eriksson, säger Sanna.

STUPADE I OS
OS i Kina skulle bli höjdpunkten på Sanna Kallurs karriär med en guldmedalj på 100 meter häck, men i semifinalen fastnade hon på första hindret och stupade i backen. Hon kom till OS i absolut fysisk toppform, men det långa tävlingsuppehållet hade gjort att hon kände sig osäker och saknade timing.
– Man kanske kan ställa sig lite undrande till hur jag kan vara osäker på min teknik, när jag har sprungit häck i så många år. Loppet är 100 meter varje gång och häckarnas avstånd är detsamma. Hur kan man då vara osäker?
– Sanningen är att man känner sig lite rostig eftersom man inte har sprungit på ”allvar” i tävling på länge, och känner en liten oro för att inte hitta det där flytet och timingen. Man behöver helt enkelt några tävlingslopp för att komma in i det.

RÄTT TYP AV TRÄNING
Enligt Sanna är det inte alltid bäst att träna så mycket som möjligt, utan istället att det blir rätt typ av träning.
– Jag får ibland känslan av att jag tränar mer kvalitetsinriktat än flera av mina konkurrenter. De flesta verkar köra mer traditionell mängdträning, men min uppfattning är att det är kvalitet snarare än kvantitet som passar mig bäst i varje fall. Men träning och träningsupplägg är också väldigt individuellt. Det gäller ju att ligga på gränsen för att få ut maximalt. Lyssnar man då inte på sin kropp, så är risken stor att det kommer ett bakslag i en eller annan form.

SUND OCH NÄRINGSRIK MAT
Många kvinnliga löpare har fått oförtjänt kritik för att vara en dålig förebild för unga kvinnor som har dem som idoler. Deras smala kroppar uppmuntrar tonårstjejer att sluta äta och få ätstörningar, men Sanna betonar vikten av att äta vanlig, sund och näringsrik mat.
– Som sprinter är det ingen större idé att hålla på med kolhydratladdning och sådant. Det är däremot viktigt att äta rätt hela tiden, för att musklerna inte ska ta stryk. Musklerna blir väldigt känsliga om man försöker ”svälta sig själv” för att gå ner i vikt. Det är som vanligt helt enkelt – sund och näringsriktig mat i lagom mängd.

KONTORSRUM I DALASTIL
Som husägare har man alltid nya projekt på gång. Sannas senaste projekt var att göra om arbetsrummet, som hon och fästmannen Klas kallade för ”soptippen”. De fick hjälp av Roomservice att bygga om det till ett riktigt kontor, där Sanna kan svara på all post hon får. För att skapa den rätta känslan byggde de ett specialdesignat skrivbord med ett handmålat kurbitsmönster i äkta dalastil och på väggarna målade Emil Grönholm upp ett stiliserat kurbitsmönster.

Sannas stora projekt i sommar är naturligtvis att komma i form till VM i Berlin den 15–23 augusti. Går läkningen av hennes ben som planerat, har hon stor chans att ta sitt efterlängtade guld. Vi hoppas få följa henne i tv genom försöken den 18 augusti och i semifinal samt final den 19 augusti 2009.

FOTO: ULF PALM OCH HASSE SJÖGREN

Poul Heie
Artikelämnen: 
Läsarnas betyg: 
Inga röster än