Röd och Vit nya i hönsgården


Shipp, shipp, shipp låter det så fort jag visar mig, åtföljt av små snabba fötter i krasande grus. Det är den nya kycklingen som just nu bara får heta Vit. Jättetam och lärde sig redan efter ett par dagar att det var mig man skulle tigga mat av. Det går ju inte att motstå huvudet som läggs på sned med de tindrande ögonen, så visst blir det några extra små godbitar, havregryn, smuliga bullar, pasta och lövmask även om det innebär ett springande hit och dit över tomten för jag har knappast fickan full av godis hela tiden.

Vit har också en lite äldre kompis som helt enkelt heter Röd än så länge. Att de inte fått riktiga namn beror på att jag inte är säker på könet ännu. När man inte har en hel kull och kan jämföra hur de utvecklas är det verkligt svårt att avgöra vem som blir tupp och vem som blir höna. De här två små gynnarna hittade jag på lokala fjäderfäföreningens smådjursutställning härförleden.Jag var ute efter en tupp som inte är svart eftersom de flesta egna blivit svarta på sistone och nuvarande Mr Houdini visade sig vara en dvärgsilkesras. Mina är vanliga silkeshöns. Jag vill inte att hönsen ligger på ägg han befruktat och att raserna blandas.

Att besöka en utställning är spännande. Det finns så många raser att titta på, men mer om det en annan gång. Bland hundratals burar var det faktiskt bara två med silkeshöns och många olika åldrar i samma bur. Försökte se något anlag till kam eller om de såg långbenta ut som silkesynglingar kan göra. Jag vill också att de ska hålla rastandard med fem tår och blå kam. Förstås ska de se friska ut med blanka ögon och vara fria från ohyra. Är 90% säker på att röd är en tupp och bli den som ska ersätta Mr Houdini till nästa vår.

Mr Houdini jätteduktig men fel ras
Sen kunde jag inte motstå lilla Vit, som jag håller tummarna för ska bli en höna. Om hon visar sig också bli en tupp är jag riktigt illa ute. Hur sjutton ska jag kunna välja?

Eftersom de kom till trädgården samtidigt håller de ihop. Vit är lite snabbare, mer social och en hejare på att leta mat, även om det är enklast att tigga. Röd håller sig gärna nära vit för att om möjligt sno en brödbit som visat sig för stor att svälja i en tugga. De solbadar ihop och håller värmen ihop när de sover tillsammans som en enda dunklump i en av matskålarna i hönshuset. De stora släpper inte upp dem på pinnarna ännu. Om nu vit är en höna kan de fortsätta att vara kompisar, men är hon en tupp kommer de så småningom att bli rivaler och börja bråka. 
Den stora hungern talar tyvärr för att båda är tuppar, men vit har inte fått de långa benen. Är de båda tuppar kommer de i målbrottet om ett par månader och då vet man säkert.
De gula ringarna markerar att de är födda2017. Varje år har sin färg

Den bästa matbiten kan kanske ligga under Röd...
Allt gott

Anette Brunsell