krönika

Herman Lindqvist

Vad gör ni med hösten, kamrater?

VAD GÖR NI egentligen med hösten, kamrater? För de flesta svenskar är hösten något djupt sorgligt, det definitiva slutet på den enda tid då man fått leva ordentligt – sommaren.

All tid fram till sommaren är som ett slags livsuppehållande verksamhet i väntan på det riktiga livet, det som levs dessa högst tre må­nader på sommaren. För en utlänning från andra sidan jorden är detta så tydligt. Han kan komma till Sverige för första gången i juli och bli blixtförälskad i alltihop. Han åter­kommer en vecka i november och undrar då inte bara vart Sverige har tagit vägen utan i synnerhet vart alla dessa trevliga människor försvunnit. För det är inte bara ett helt annat land han nu kommit till, det är också ett helt annat folk som bor där.

Vad den uppskakade utlänningen inte in­ser är att denne höstsvensk egentligen är den rätte svensken, den normale. Det är under den mörka årstiden som det skandinaviska, lutheranska lynnet kommer till sin fulla rätt, det är då den svenska nationalkaraktären blommar ut, tystnaden, butterheten och framför allt, det stora allvaret.
Vi svenskar trivs med hösten, för på något märkligt sätt är det så i Sverige att man trivs mycket bättre i skuggan av den stora katastro­fen än i väntan på den stora karnevalen. I Sverige är det fullkomligt normalt och självklart att massmedierna dagligen bom­barderar folket med den ena katastrofrap­porten efter den andra. Varje nyhetssänd­ning har minst ett par inslag som inleds med ”allt fler människor hotas av …” och så kom­mer någon ny upptäckt som någon sadistisk forskare kommit fram till efter att ha matat laboratorieråttor dygnet runt i tre månader med till exempel gelehallon. Folket suckar, tar en kaka till och bläddrar i tidningar som avslöjar andra larm, och hot, och katastrofer, man suckar och bläddrar vidare, för allt detta berör ändå inte oss, inte dig och inte mig. På kvällen får man se samma larm i TV fast då i bild. Och ve den kommentator i pres­sen som vill verka seriös och som i sin spalt fått med att han är emot de vita i Sydafrika, mot barnmisshandel och drogmissbruk, mot Contras i Nicaragua och mot nolltaxerare och upprustning, men glömt KÄRNKRAF­TEN. Han får sina becquereller varma och glömmer rodnande efter detta aldrig att han måste ta med allting på en gång, som i en trosbekännelse. Detta är bombardemang av VIKTIGA och ALLVARLIGA och ödesmättade kom­mentarer pågår hela tiden utan paus i alla program, förmiddag, eftermiddag, kväll och sena nätter och sen nästa morgon igen så de stackars nyhetskonsumenterna hinner aldrig hämta andan, smälta och reflektera.

Larmen blir som en självklarhet, oundvik­lig ljudkuliss, lika oundviklig som hösten är över oss och påminner om livets slut. Sålun­da uppfostrad och kulturformad reste jag ut i världen och fann att allting kan ses på olika sätt, beroende på var man är och vem som tittar. Detta gäller för hösten också. Då hösten är död och slut för svensken är exakt samma höst galapremiär, pånyttfö­delse, rivstart och förhoppning om ett nytt och härligt liv i Frankrike. Rentrée heter det och betyder ungefär komma igen, åter­komst – börja om igen. Och det är precis vad fransmännen gör varenda höst. Det är inte bara skolorna som drar igång med pukor och trumpeter och börjar en ny termin – hela samhället, alla har rentrée. Varje politiker med självaktning ser till att han håller en fest eller en presskonferens el­ler ett särskilt viktigt tal just nu, så att alla tid­ningar är där och läsarna kan se att just han har gjort rentrée. Bokförlag, teatrar, affärer, företag, restauranger, radio och Tv, alla har rentrée och stor galapremiär efter den långa semestermånaden augusti. Visst blir träden allt gulare här också, visst blir det mörkare på morgonen, det kan nästan vara frost på marken i september och kastanjerna faller med dova dunsar på de parkerade bilarna i alléerna där de tillbring­at dygnsvilan, som det så vackert heter på svenska. Här rusar folket fram på hösten i ett slags glad förväntan och entusiasm, härligt, hösten är här, nu gör vi alla rentrée. Så kan man också göra med hösten. Gör något av hösten kamrater!

UR HERMAN LINDQVISTS BOK GALLFEBER

Herman Lindqvist

Djup interview

Telefonen ringde hos Författaren. Det var från radioprogrammet ”Femöverett”.
– Vår programledare Pelle Stövling vill gärna att du kommer och pratar om din nya bok imorgon i ”Femöverett”.
Författaren, som inte var särskilt verbal och därför författare, var både lockad och skrämd av att vara med. Ulf Elving var först, bäst och stilskapande för denna typ av program.
Hans sändes i riksradion och hette ”Efter tre”. Snart hördes bleka Elfvingkopior i alla kanaler över hela landet. Författaren
tvekade. Telefonrösten gav sig inte:
– Din bok handlar ju om en misshandlad pojke från en liten by i Medelpad drabbad av arbetslöshet, där sågen brinner upp, föräldrarna tar livet av varandra med dynamit, systern våldtas och pojken själv flyr till Indien, där han blir religiös samt lärare vid en yrkesskola för snowboardtillverkning i Himalaya. Pelle tycker det här låter jättespännande. Det är viktigt att du är med.
– Hur länge får vi talas vid då? Undrade Författaren
– En hel halvtimme. Inga intervjuer är så grundliga som ”Djupinterviewn”. Den smickrade och hedrade Författaren
infinner sig i studion. Pelle Stövling har Författarens bok framför sig. Han skummar texten på baksidan. Han far med handen genom håret. Han dricker ur en Ramlösa. Han ler uppmuntrande och lite spänt mot Författaren.
– Var beredd, nu kör vi, säger Stövling. Musiken tonas ned. Stövling ger ett tecken med handen. BÄNG BONG BING ekar det i lurarna, en melodisnutt och en röst som säger:
– Pelle Stövling i ”Femöverett” med DJUPINTERVIEWN, möt vår tids aktuella män och kvinnor, varje tisdag ”Femöverett” samtalet på djupet! BOOOOONG. Musiken tar slut.
– Hej! Här är Pelle Stövling som säger välkommen till lyssnarna och till författaren av den skakande och spännande boken ”Byn brinner”. Välkommen ska du vara. Du och jag ska ha en liten pratstund, men först lite trafikinformation.
– BRÄNG BRÄNG BRÄNG-trafikinformation! Ropar en kvinnostämma. Tre kor har kommit lös på riksvägen utanför samhället…

– BRONG BRÄNG BRONG. Här är Pelle Stövling med Djupinterviewn. Jag samtalar med Författaren som utkommit med den brinnande boken ”Byn som brann”, förlåt boken ”Byn i brunnen”.
– ”Byn brinner”, rättar Författaren.
– Just det, ”Byn brinner”, vilken spännande bok! Hur kom du på idén att bli snowboardlärare i Himalaya? Häftigt!
Författaren börjar:
– Alltså. Jag har aldrig… Boken handlar egentligen om byn i Medelpad, där jag själv… Stövling håller upp handen. Ett ögonblick:
– BRONG BRÄNG BRONG … Detta är ”Femöverett”, Sveriges gladaste RADIO, klockan är kvart över ett, nu NYHETER. Stövling rycker av sig lurarna.
– Fan vad kul det här är. Din bok låter ju jättekul. Han läser slutet på texten av baksidan, övergår till texten på bokomslagets insida.
– Pass på! BRONG BRÄNG BRONG …
Detta är ”Femöverett”, Pelle Stövling, jag sitter och pratar med Författaren om hans aktuella bok ”Brännande by”, som kommer ut den här veckan, en i sanning brinnande bok.
Vi ska prata mera, men först lite musik! Stövling tar av sig lurarna.
– Skönt med lite paus då och då. Han dricker Ramlösa och rusar ut ur studion. Författaren sitter ensam kvar med hörlurarna på och hör Äh Baby Baby. Den pågår mycket länge. Plötsligt är Stövling tillbaka. Lurarna på. Musiken nedtonad: BRONG BRÄNG BRONG.
– Ni lyssnar till Sveriges gladaste RADIO, Pelle Stövling och ”Femöverett”. Jag är glad att vara tillbaka och glad att möta Författaren till veckans bok ”Byar som brinner”.

Du berättade att du var lärare i snowboard i Himalaya – kan det vara lösningen på arbetslösheten i Medelpad? Hör du, det är en sak jag alltid har undrat över, varför skriver man en sådan här bok? Hur går det till?
– Jag tror inte att jag … börjar Författaren. Stövling ger tecken med handen.
– Ett ögonblick! Dags för Jane Baxter med
Do it yäh yäh yäh BABY! Yäh yäh BABY, sjunger Jane Baxter. Det tar aldrig slut. Musiken tonas äntligen ner, Stövling håller upp en tumme mot Författaren och blinkar:
– AAAAAKTUELLLLA människor möter ni varje tisdag i ”Femöverett” med Pelle Stövling, nästa tisdag möt talmannen Birger Berg – som tappade rösten och fick leda debatten med skyltar som han höll upp. Hör honom berätta sin hemska upplevelse … bara i ”Femöverett”. Och till dig Författaren säger jag tack för att du kom och berättade för oss, tack för
att du skrivit din bok och tack för att du finns.

Lycka till i Himalaya! Välkommen åter! Författaren leds ut i förrummet, en fotoblixt flammar och förevigar detta möte mellan Författaren och Stövling. Så sitter han i en taxi, beställd av redaktionen.

BRONG BRÄNG BRONG dånar det över taxins bilradio … Här är Pelle Stövling och ”Femöverett” … Mer hinner inte taxichauffören uppfatta innan passageraren i baksätet plötsligt blir som tokig. Han vrålar, han tar struptag på chauffören. Han tar av sig skon och börjar banka på radion. Till slut rusar han ylande ut på gatan, där han försvann i folkvimlet.

UR MED EN GNUTTA FAX