Blott Sverige påtår har

Herman Lindqvist

Blott Sverige påtår har

VET DU VAD DET ÄR för vätska som får hjulen att snurra i Sverige? Det är inte alls olja eller bensin. Det är naturligtvis kaffe. Utan kaffe skulle inte mycket hända i Sveriges land. Hjulen skulle stanna på fabrikerna, inte många sammanträden skulle hållas, regeringen skulle falla i sömn i kanslihuset. Rörelsen skulle stanna, patienter förtvivlat trycka på sina knappar på sjukhusen, morgontidningarna bli försenade, Svenska kyrkan avfolkas och tusentals människor som nu känner varandra och har trevligt skulle aldrig ha träffats. Kaffe är den vätska som flyter i organisationssveriges ådror. Mer i Sverige än i något annat land, faktiskt.

Visst dricks det kaffe överallt. Miljontals människor sitter i varje givet ögonblick någonstans på jorden och dricker kaffe. Även om inte du skulle kalla det kaffe. På TV ser vi ofta hur amerikanska poliser ideligen fyller sina muggar ur automater på polisstationerna. Du ska vara glad att du inte behöver smutta på den vätskan. Det är oftast något som amerikanerna själva kallar för ”brunaktig vätska med vitämne i”, det är för att inte bli stämda inför någon konsumentdomstol för falsk varudeklaration. Hade leverantören skrivit kaffe med grädde på automaten hade han säkert blivit dömd till skadestånd på 700 miljoner. Vätskan är odrickbar.

Här ute i Europa, här dricks det kaffe på caféerna. Det första caféet i Paris öppnades redan i mitten på 1600-talet. Visst är det fina lokaler. Visst är kyparna snabba och eleganta. Visst kan man se intressanta vyer från sitt bord. Visst kan man beställa både konjak och champagne till kaffet, om man nu vill ha det. Men de har ingen påtår. De har aldrig hört talas om påtår. Och om man beställer kaffe efter en god måltid i Paris, Madrid eller Rom, så får man något som på kristallklar svenska skulle beskrivas som en ”fyra” av en stark brun vätska.
Är man van vid stora koppar som aldrig tar slut känns det lite snopet. Längre österut i medelhavet är kaffe ofta så starkt att man kan ställa skeden i kaffet. I det kaffet kan man inte doppa bullar heller. Då man tar upp bullen är den täckt med finmalet pulver som ser ut ungefär som fin, svart sand. För här kommer nummer två av det de inte har söder om Köpenhamn. De har inget dopp till kaffet.
Egendomlighet nummer tre är att det är omöjligt att hitta en sockerbit söder om Pyrenéerna. I stora delar av medelhavsområdet hör man istället det stilla rasslet från små sockerpåsar, man skakar påsen så att sockret samlas i botten, så river man av den och häller i. För den som är van att dricka på bit blir det knepigt. Likaså för kalorijägarna. Hur mycket pulver motsvarar en bit?

Då och då kommer larmrapporter om kaffet. Det är bara att strunta i. Om man ligger lågt och gör som man brukar, kommer det alltid en ny rapport som visar att det som förr var farligt i själva verket är ytterst hälsosamt. Självklart har MYNDIGHETEN försökt blanda sig i även kaffedrickandet. Man har vid upprepade tillfällen försökt stoppa allt kaffe i Sverige. Till exempel 1794, då det blev förbjudet att dricka kaffe, fina viner och likörer. Man skulle spara pengar, importen var dyr. Folkets vrede blev otrolig. Likörer och vin kunde man avstå ifrån, men KAFFET! Priserna fördubblades över en natt och det öppnades hemliga kaffeklubbar, ungefär som underjordiska spelhålor, eller lönnkrogar i länder med spritförbud, där folk smuttar på de förbjudna dryckerna i största hemlighet. Polisen gjorde beslag hemma hos borgarna i städerna. Men förbudet närmade människorna till varandra, det cementerade motståndet mot regeringen ytterligare och för tjänstefolket var det goda tider. Förr fick pigorna bara dricka kaffe på sumpen i köket.

Nu var man rädd att de skulle skvallra till polisen, så köksan fick en kopp ”godt” och behöll sin hemlighet om herrskapsfamiljens förbjudna kaffelager. Kanske är det arvet från denna konspiratoriska tid kring kaffet som finns kvar i den speciella stämning som omedelbart sprider sig kring ett riktigt svenskt kaffebord. Sådana har man inte i något annat land. Privilegierade och folk som man gör undantag för har det alltid funnits. På Stockholms slott fortsatte hovet att dricka kaffe, fast diskret bakom stängda dörrar. Många lyckades få dispens av hälsoskäl. Till exempel skalden Leopold som fick sina bönor direkt från av regeringschefen Reuterholm som på detta sätt ville slå vakt om fortsatt
poetisk inspiration för skalden. Med undantag för kärva krigsår har man sedan dess inte vågat röra kaffedrickandet. Då skulle nog svenska folket resa sig som en man. Där går nog smärtgränsen för svenskens tålamod och hörsamhet. Vi dricker också mer kaffe per hushåll än något annat land på jorden. Detta har lett till det för svenska människor ovanliga resultatet att kaffe faktiskt är billigt i Sverige jämfört med de flesta andra länder på jorden. Ett paket på snabbköpet kostar hälften av vad det gör i Paris. Där ser ni att ALLT inte är dyrast i Sverige. Ta en påtår till!

UR CARAMBA! SÄGER DE ALDRIG